måndagen den 8:e mars 2010
fredagen den 5:e mars 2010
fredagen den 26:e februari 2010
Under stilpolisens hårda klack.
Jag tycker att det är hemskt att det bland teaterspelande/dramastudenter helt och hållet råder förbud mot ärmar på tröjor. För tänk efter... Har du någonsin sett en teaterkille med annat än ärmlös tischa/linne? Eller har du för den delen någonsin sett en teaterpojk ha strumpor på sig? Jag kan inte tolka detta som något annat än att dessa klädesdetaljer är förbjudna.
Detta är dock helt naturligt i en sysselsättningsdetalj. Eftersom det är både fräckt och roligt att spela teater så är det inte undra på att det finns en strävan efter att förkyla så många skådespelare som möjligt, vilket i sin tur skapar arbetstillfällen för stand-ins, varpå alla blir lite gladare. Men frågan är: Är detta styrt av förtryckande regler, eller är detta ett tecken på självsanering?
(Kanske rör det sig om den hårda politik som tvingat dirigenter i årtionden att ha flygigt, nyschamponerat hårsvall i hängiga ickefrisyrer)
Detta är dock helt naturligt i en sysselsättningsdetalj. Eftersom det är både fräckt och roligt att spela teater så är det inte undra på att det finns en strävan efter att förkyla så många skådespelare som möjligt, vilket i sin tur skapar arbetstillfällen för stand-ins, varpå alla blir lite gladare. Men frågan är: Är detta styrt av förtryckande regler, eller är detta ett tecken på självsanering?
(Kanske rör det sig om den hårda politik som tvingat dirigenter i årtionden att ha flygigt, nyschamponerat hårsvall i hängiga ickefrisyrer)
söndagen den 17:e januari 2010
En studie
Det finns en tvärsäker sanning om kvinnor: De gillar citrusfrukter.
Det finns en halvsanning om kvinnor: De är jättekorta. Typ 1.50.
Det finns en absolut sanning om män: Deras favoriträtt är buffé (och Clas Ohlssons kan tilläggas).
Det finns en halvsanning om kvinnor: De är jättekorta. Typ 1.50.
Det finns en absolut sanning om män: Deras favoriträtt är buffé (och Clas Ohlssons kan tilläggas).
onsdagen den 13:e januari 2010
Om plagiat
Jag var på en politisk debatt i höstas. alltså det var ju inte meningen och sådär, men det ingick liksom i jobbet just då. Jag tänker för guds skull inte beröra kollektiva frågor i den här bloggen, hur skulle det se ut?! Men såhär: Om en kille från ett parti, säg moderaterna, ordagrant citerar en känd politiker från ett annat parti, ja rentav från typ motståndarsidan, säg Olof Palme. Är det inte då typ lite...skrattretande? Är det inte exakt samma sak som när tonåringar spelar andras låtar på gitarr för att impa på tänkbara sexuella partners, eller typ om någon berättar en vandringssägen som om den skulle handlat om en själv, eller rentav bara...jävligt fantislöst? och är det inte sådär extra ironiskt om kommentaren levereras med självbelåtet leende.
(I klartext): En moderat uppsalapolitker menade att det inte fanns tid för ett vänsterexperiment i en finansiell kris och därmed skulle alliansen var det mer trygga valet, jämför med Palmes citat från 1976: 1/9 i en debatt med Fälldin: "Framför oss har vi tre år då det krävs en stram hushållning för att stärka ekonomin inför nästa lågkonjunktur (...) Vi har inte råd med ett sådant borgerligt experiment.
(I klartext): En moderat uppsalapolitker menade att det inte fanns tid för ett vänsterexperiment i en finansiell kris och därmed skulle alliansen var det mer trygga valet, jämför med Palmes citat från 1976: 1/9 i en debatt med Fälldin: "Framför oss har vi tre år då det krävs en stram hushållning för att stärka ekonomin inför nästa lågkonjunktur (...) Vi har inte råd med ett sådant borgerligt experiment.
söndagen den 10:e januari 2010
Vad andra säger
Jag gör vad andra säger.
Nästan uteslutande.
Allt är rekommenderat, betygstämplat och diskuterat.
Musiken, teveserien, middagsmaten och dikterna
har någon annan sagt är något för mig, så då är det väl det.
Men rådvillheten och ledan; De är mina alldeles egna
Nästan uteslutande.
Allt är rekommenderat, betygstämplat och diskuterat.
Musiken, teveserien, middagsmaten och dikterna
har någon annan sagt är något för mig, så då är det väl det.
Men rådvillheten och ledan; De är mina alldeles egna
måndagen den 4:e januari 2010
Bara en sån sak, del 2
Jag funderar på att skriva en novell som heter "Mannen som ville bli uppäten av djur" bara för att jag har fått berättat om en man som jag vill skriva om. Men jag vill använda samma man i berättelsen om "Tant Tidlunds tio älskare". Den senare skulle vara att göra upp min förvirring och förtvivlan över hur svårbegripliga gubbar är, och min rädsla/självupfyllande profetia att bli en av dessa gubbar. Bara en sån sak. Men så fort jag berättat för någon att jag vill skriva något så brukar ju skrivlusten dö,så låtsats inte om att jag skrev det där, något som gör det här inlägget föga meningsfullt. Läs inte mer här nu, Läs Etgar Kerets senaste istället. Det är det bästa jag läst någonsin, och då är jag bara halvvägs igenom. Bara en sån sak!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)